Dokumentärfilmen...
...var aprilskämtet för i år.
Vi hade hoppats att ni alla skulle gå på det :-)
Det var ganska nära sanningen då vi var aktuella för en svensk dokumentärserie om svenskar i utlandet, men av någon okänd anledning så lade de ner hela programidén sedan vi skickat in bilder på oss själva...
Nu är det äntligen klart!
Josse övar på filmstjärnelooken.
I november i fjol träffade vi några amerikaner som visade sig arbeta för ett filmproduktionsbolag i USA. Det hela slutade med att de fick se lite av vårt arbete och blev väldigt intresserade att göra en dokumentärfilm om oss.
Efter lite velande fram och tillbaka fick vi besked förra veckan och nu är kontrakten klar. Det blir en dokumentärfilm på cirka 60 minuter som ska spelas in till hösten.
Filmen kommer att visas i USA någongång under början av 2010.
Till en början var vi rätt så skeptiska men efter lite funderande bestämde vi oss för att "vad kulan, man lever bara en gång". Det är alltid bra att kunna bevisa historierna som i framtiden ska berättas för djupt imponerade barnbarn.
Nu försöker vi öva att bli van kameror i ansiktet jämt genom att låtsas filma varandra när vi pratar.
Veckans diagnos
"Jag tror det är den där magkatarr-ismen."
Efterlysning
Två norrlänningar försvunna. Signalement: piffiga men lätt förvirrade. Rosa i skinnet och solsken i blick.
Hur man vet att man har främmen...
turister in action
Turister som fastnade på bild inne i den femhundra år gamla stan Yegol som är en stad i staden Harar.
Harar lite uppifrån.
Vissa fann det mest intressanta på ett av museerna att titta ut genom fönstret på de basketspelande grabbarna. Turisten som fotograferade bilden tyckte dock att huset i bakgrunden var viktigare...
Den här tjejen fick höra att hon var så otroligt lik "kung Solomon". Eftersom kung Solomon låter väldigt likt ett killnamn så blev följdfrågan "är inte det en kille?" men grabben som meddelade att hon var en kunglighet förklarade så vänligt att "det kan vara både en tjej och en kille". Hur det hänger ihop framkom dock inte.
Josse och Kung Solomon på en av Yegols gator.
I en pool i den fyrtio-väldigt-plus varma staden Dire Dawa (en timmes bilresa från Harar).
på vägen
Ungefär som renar hemma.
Men dromedarerna är snyggare. 
En moske just utanför Harar.
Trafiksäkerhetsverket skulle få krupp i Etiopien. De flesta resor går bra ändå, några slutar lite mindre bra.
vi på semester
- kolla museum och turistattraktioner
- köpa souvenirer
- kolla intressanta historiska platser
- njuta av utsikter och annat trevligt
Saker vi gärna gör på vår semester i etiopiska städer:
- kollar hur många som bor på gatan
- pratar med de som bor på gatan
- köper mat till avsimmade gatukillar som inte ätit på tre dagar
- intervjuar människor om intressanta saker som t.ex situationen på gatan
- noterar var alla intressanta platser finns, ex domstolar, fängelser, polisstationer.
Vår nya hobby...
Harar
Men nu tar vi semester fram till måndag kväll och åker till Harar, en stad i östra Etiopien.
Veckans Fotograf
Josse bär klädkartong till Rest Center. Hennes följeslagare, den efterfrågade fotografen Erika, beslutar sig för att ta en bild och föreviga ögonblicket:
"hmm, kartongen simmade ur bild. Jag tror vi måste ta en ny bild..."
avslöjande
vimmelbilder ett
Josse letar turister på flygplatsen.
Josse hittar turister på flygplatsen.
gäster
Fram till lördag var det fullt upp med jobb. Benyam kom ut ur fängelset sent på tisdagkvällen och är nu en fri ung man. Lite fler sjukdomar på gatan men inget borrelia-fall så epedemin blev inte värre än vad den var.
På lördag morgon var det sedan dags att åka till flygplatsen och hämta våra gäster, Helén och Bernt - även kända för att vara Erikas föräldrar. De ska stanna hos oss i tre veckor och resultatet hittills är att vi plötsligt pratat väldigt brett igen.
Om Muhammed inte kan komma till berget får berget komma till Muhammed
Vi gick sex veckor på missionärs-språkskolan och vi trivdes väldigt bra där både med lärarna och klasskamraterna. Två saker gjorde det dock svårt att fortsätta där:
- priset (För 6 veckor betalade vi drygt femtusen birr för oss båda).
- avståndet (Per dag spenderade vi cirka två timmar med att ta oss till och från skolan.)
Så för att vinna lite tid och spara lite pengar så har vi nu amharinja-skola hemma hos oss istället, med Ermias som lärare. Det är fortfarande halvtid (dvs varje förmiddag) som gäller men nu har mycket tid över till annat samt att vi har råd att köpa mat till oss själva och ta sjuka gatukillar på klinik.
Vi fortsätter köra med samma pedagogik som på "riktiga skolan", så imorgon ska vi till rätten och ha vår amharinja-lektion där. Vi slår ihop två flugor i en smäll; hinner med att vara med Benyam i rätten samtidigt som vi har amharinja-lektion.
Ermias har förbud mot att prata engelska på lektionerna och nu har vi fått förbud av honom att prata engelska med etiopier. "Om de pratar engelska med er MÅSTE ni säga att ni inte kan engelska."
på väg hem
På väg hem från jobbet idag såg det ut så här:
Erika med "Oslo Shop" i bakgrunden (de röda grejerna).
Josse med ett fredagsleende och en buss.
Det är efter denna gröna och lummiga gata som vi bor.
En kväll hos oss
Nya färgburkar är inhandlade och nu är det hallen som ska bli uppiffad. Denna gång är tanken att det ska bli "en känsla typ som i ett akvarium." För er som undrar kan vi meddela att en färgburk på fyra liter kostar ungefär 50-60 svenska kronor. Och så kan man köpa stora penslar med "super quality" för tjugo kronor styck. Superkvalitén hindrar dem dock inte från att lossa en hel del "penselhår" som blir väldigt fint när det torkar fast i färgen.
Medan Josse gör det, så planerar Erika för morgondagens undervisning. 30 gatukillar och tjejer ska få svar på sina frågor om HIV/AIDS, graviditeter, STD och allt möjligt.
resultat från gårdagen
För er som undrade hur det gick igår kväll när Rutan skulle se våra nya rysk-finska väggar, så kan vi meddela att reaktionen var så här:
wow! snyggt!
De rysk-finska väggarna är här för att stanna! :-)