en söndag i fängelser
Idag har varit fängelse och polisstations-tema.
På morgonen gjorde vi vår sedvanliga sväng till fängelset utanför stan och hälsade på killen som sitter där.
Poliserna var lite stirriga eftersom det är stormöte här i stan, så de kollade extra nog efter bomber i våra kläder och tittade på våra pass flera gånger. Men som tur var hade vi inte tagit med oss några bomber så vi fick komma in.
På eftermiddagen åkte vi sedan till en annan stadsdel här i Addis, till polisstationen där Benyam ännu en gång sitter. Han ska till rätten imorgon bitti och det innebär att vi också ska till rätten, för att höra vad de säger och få information utan mellanhänder (som lätt ändras).
Grabben hoppas förstås att vi ska kunna återupprepa vad vi gjorde för tre veckor sedan (då han hade fått villkorlig dom och därmed kunde bli fri mot borgen), men vi är något mer pessimistiska. Eftersom det är andra gången på två månader han infinner sig i rätten så är risken stor att straffet blir betydligt hårdare denna gång.
Anledningen till allt detta kan stavas med ett ord: resursbrist.
De gatukillar som är djupt nere i beroendeträsket kräver mycket tid och insatser, tid och insatser som inte alltid finns. Så vi är lika skyldiga som honom för hans återvändande till fängelset.
På morgonen gjorde vi vår sedvanliga sväng till fängelset utanför stan och hälsade på killen som sitter där.
Poliserna var lite stirriga eftersom det är stormöte här i stan, så de kollade extra nog efter bomber i våra kläder och tittade på våra pass flera gånger. Men som tur var hade vi inte tagit med oss några bomber så vi fick komma in.
På eftermiddagen åkte vi sedan till en annan stadsdel här i Addis, till polisstationen där Benyam ännu en gång sitter. Han ska till rätten imorgon bitti och det innebär att vi också ska till rätten, för att höra vad de säger och få information utan mellanhänder (som lätt ändras).
Grabben hoppas förstås att vi ska kunna återupprepa vad vi gjorde för tre veckor sedan (då han hade fått villkorlig dom och därmed kunde bli fri mot borgen), men vi är något mer pessimistiska. Eftersom det är andra gången på två månader han infinner sig i rätten så är risken stor att straffet blir betydligt hårdare denna gång.
Anledningen till allt detta kan stavas med ett ord: resursbrist.
De gatukillar som är djupt nere i beroendeträsket kräver mycket tid och insatser, tid och insatser som inte alltid finns. Så vi är lika skyldiga som honom för hans återvändande till fängelset.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: