streetlight

Vi har bloggat här sedan december 2006 och numera är bloggen mer grötig än något annat. Att den dessutom heter "streetlight" har allt eftersom tiden gått visat sig vara inte alls det snygga namn vi först tyckte det var utan mest en förvirrande grej. Vi har ju ingen organisation eller liknande som heter Streetlight vilket man kanske lätt kan få för sig... och för att komma till poängen:

Vi har bestämt oss för att flytta. Byta blogg. Börja på en ny.

Den här bloggen med allt vad vi gjort de senaste åren finns kvar, men från och med nu skriver vi det nya här:

http://erikaochjosse.wordpress.com/

Du är välkommen att följa med oss dit!

Ikväll ska vi vara lediga och samla ihop oss litegrann, för imorgon är bollen i rullning. Klockan åtta imorgon bitti kommer första gruppen till Rest Center och innan dagen är slut har de allihopa flyttat in i sitt nya hem.

Påsken firar vi nästa helg enligt den etiopiska kalendern, men för er som har påsk redan i helgen önskar vi er alla en Glad Påsk.

Gellana var en stabil ung man med ett ständigt leende på läpparna. "Lugn som en filbunke" är en passande beskrivning och han var mycket omtyckt på Rest Center som en god och pålitlig vän.
De senaste åren spenderade han på gatan och innan han dog lämnade han telefonnumret till sin familj på landsbygden. När familjen sedan fick telefonsamtal med frågan om de hade någon son som hette Gellana så förnekade de det.
Han dog ensam på en sjukhusbrits.

Länge har det varit "snart, snart" men nu är det klart: På lördag flyttar grabbarna och tjejerna från Rest Center in i sina respektive hem.

Byråkrati är ett härligt ord som associerar till fantastiska ting som väntetider, stämplar, gå runt runt i cirkel, göra enkla saker omständliga etc.
Precis så trevligt hade vi det i eftermiddag:

13.30 Vi åker till domstolen, en färdväg på 30 minuter i ett område som heter Qäbänna.
14.02 Vi anläder till domstolen, får snabbt veta att vi ska till rum nr 6 med vårt ärende (betala borgen för Benyam).
14.05 En kvinna och en man i rum nr 6 hittar tillslut Benyams fil och vi blir därmed hänvisade till rum nr 2.
14.08 Här står vi utanför rum nr 2 i en svensk kö. Efter tre minuter ger vi upp att det finns en kö och gör som alla andra: köttar. "Först till kvarn får först mala". Vi läser på informationen att en administrationsavgift på 1,50 tillkommer. Vi gör oss redo och har våra 401,50 i handen.
14.11 Vi betalar borgen. Kvinnan skriver en miljard kvitton.
14.13 Nu får vi besked att vi ska gå till rum nr 9 för kvittona ska stämplas.
14.16 Våra kvitton får en fin blå stämpel på sig.
14.18 Nu går vi tillbaka till rum nr 6, för vad vet vi inte riktigt men där får vi veta att vi måste göra en kopia på kvittot. Så vi lämnar området och går ut och letar en kopieringsapparat. Här har någon klyftig skohandlare precis mittemot domstolen fattat poängen och mitt i skoaffären ger han också kopieringstjänster för 40 cent kopian.
14.23 Vi är tillbaka till rum nr 9 och nu tar de kopian och lägger i en hög. Sedan skriver de ett nytt papper som ska stämplas. I rum nr 9.
14.25 Vårt nya papper får en stämpel och nu är vi klar. Färdiga.
14.26 Misstänksamma som vanligt är det sista vi gör att fråga en polisman om allt verkligen är klart. Har vi alla papper vi behöver? Ska vi någon annanstans? Och han meddelar bombsäkert att nu är biffen stekt, allt är klart. Åk till polisstationen och plocka ut killen!

14.30 Sitter vi i en minibuss på väg till polisstationen
15.00 anländer vi dit och det första som händer är att en polisman tittar på papperna och säger "det här är inte klart!". så det är bara att bege sig vidare, vi måste nämligen till polisstationen där Benyam först blev gripen och det tar en stund att hitta den. Så ungefär
15.20 åker vi till vår kompis informationsmannen vid Prison Comission, han har hjälpt oss många gånger förr och så även idag. Han förklarar var polisstationen ligger och vad vi behöver göra.
15.40 hittar vi rätt polisstation och där blir vi med ens dagens höjdpunkt. Vi får först sitta i rum nr 34 medan en farbror polis skriver på baksidan av våra papper. Först skickar han oss ut i regnet för att göra en kopia på papperet och sedan vidare till rum nr 9.
15.50 I rum nummer nio sitter två polismän och sjunger till en känd etiopisk låt. När vi kommer dit så tar det drygt en kvart att fixa allt, mest för att polismännen har så många frågor om vårt jobb, svenska fotbollsspelare, våra telefonnummer etc att det hela tar längre tid än normalt. Tillslut avstyr vi erbjudanden om att gå på dejt med fyrtioårig farbror polis och får istället det papper som vi behöver. Nu fattas bara en underskrift. Vi delar på oss. Erika får äran att prata med polismännen ytterligare, nu inne i deras kontor eftersom det regnar, medan Josse springer över compundet i regnet för att få underskriften som fattas. "Det är vår kultur att man är ute även om det regnar" ljuger Erika för att förklara varför vi hellre gör så än att vänta med poliserna tills det slutat regna.
16.30 Är vi tillbaka till polisstationen där Benyam sitter och nu tar det cirka fem minuter och sedan öppnas dörrarna och ut kommer en glad kille.

Vi vann över byråkratin.

Nu har vi pratat med våra kollegor på Rest Center och kommit överrens om att Benyam ska få hjälp ut ur fängelset och sedan flytta in i nya Boys Home samt få en hel del extra stöd och annat som kommer att behövas för att han ska klara det.
Sedan åkte vi till stället där han sitter för att prata med honom.

Det var lite svårt eftersom det var mycket folk och det inte finns något riktigt utrymme för besökare, så han hörde inte vad vi sa utan en polis stod och upprepade allt vi sa.

Men i eftermiddag ska vi först till domstolen (där vi var igår) för att betala borgen, sedan till ett annat poliskontor i en annan stadsdel för att få en stämpel på papperet och sedan till fängelset för att hämta ut grabben.

Men man har ganska bra förhandlingsläge kan vi meddela, när man pratar med någon som sitter i fängelse och kan komma ut om man betalar ut honom.
Vi var lite hårda med honom och sa: "Du får komma ut på ett villkor... att du accepterar att flytta in i Boys Home".
Vad ska han svara?
(Anledningen är för att det är hans enda chans att lyckas bli drogfri och kunna göra något konstruktivt av sitt liv.)

Så nu får vi se hur det går i eftermiddag.

Telefonen ringer en signal. Vilket betyder "ring upp".
Numret rings upp och så här svarar killen;
"Hej, du skulle du kunna ringa upp mig?"
"Det ÄR jag som ringer"
"eeh.. jaha..."


Alternativt, väldigt arg kille ringer. Efter ett tag skriker han i luren:
"Varför ringde du mig?????"
"eeh, det var Du som ringde..."

...var aprilskämtet för i år.

Vi hade hoppats att ni alla skulle gå på det :-) 

Det var ganska nära sanningen då vi var aktuella för en svensk dokumentärserie om svenskar i utlandet, men av någon okänd anledning så lade de ner hela programidén sedan vi skickat in bilder på oss själva...

Josse övar på filmstjärnelooken.

I november i fjol träffade vi några amerikaner som visade sig arbeta för ett filmproduktionsbolag i USA. Det hela slutade med att de fick se lite av vårt arbete och blev väldigt intresserade att göra en dokumentärfilm om oss.
Efter lite velande fram och tillbaka fick vi besked förra veckan och nu är kontrakten klar. Det blir en dokumentärfilm på cirka 60 minuter som ska spelas in till hösten.
Filmen kommer att visas i USA någongång under början av 2010.

Till en början var vi rätt så skeptiska men efter lite funderande bestämde vi oss för att "vad kulan, man lever bara en gång". Det är alltid bra att kunna bevisa historierna som i framtiden ska berättas för djupt imponerade barnbarn.

Nu försöker vi öva att bli van kameror i ansiktet jämt genom att låtsas filma varandra när vi pratar.

Vi har bloggat här sedan december 2006 och numera är bloggen mer grötig än något annat. Att den dessutom heter "streetlight" har allt eftersom tiden gått visat sig vara inte alls det snygga namn vi först tyckte det var utan mest en förvirrande grej. Vi har ju ingen organisation eller liknande som heter Streetlight vilket man kanske lätt kan få för sig... och för att komma till poängen:

Vi har bestämt oss för att flytta. Byta blogg. Börja på en ny.

Den här bloggen med allt vad vi gjort de senaste åren finns kvar, men från och med nu skriver vi det nya här:

http://erikaochjosse.wordpress.com/

Du är välkommen att följa med oss dit!