streetlight

Efter en förmiddag på Rest Center och lite lunch i magen så blev det dags att bege sig mot fängelset klockan 13.00.
Tanken var att vi skulle lämna lite grejer och annat samt försöka få träffa grabben.
Väl där så lämnade vi först grejerna som bestod av kläder, tvålar, smör, socker etc och sedan satt vi oss snällt och väntade ute vid besöksingången.
Vi hade sett Onda Farfarn.
Han hade sett oss.

Men Onda Farfarn måste verkligen ha vaknat på rätt sida denna dag för han hälsade på oss. Ordentligt. Som man ska i etiopisk kultur.
Och sedan smyg-försökte han faktiskt att vi skulle få komma in. Han pratade med sin chef och kom sedan ut och snäste som vanligt att "Ni får prova på lördag eller söndag". Men trots sin snäsiga attityd så avslöjade han idag att han är en människa som gillar oss.

Nu hjälpte det inte alls för vår del, då vi som sagt ändå inte fick komma in och hälsa på.
Istället fick vi spendera en timme i informationskuren tillsammans med en ung civilpolis och en gammal polisinformationskvinna. Kvinnan föreslog bland annat att vi skulle adoptera hennes 21-åriga son. Vi avböjde vänligt men bestämt erbjudandet.
Anledningen till att vi skulle vänta där var för att grabben behövde pengar och ska man lämna mer än hundra birr (80 SEK) så måste det göras via "Finansavdelningen". Som ligger innanför fängelsemurarna.
Och för att få komma in där... ja, då behövde vi tillstånd från högre kontor.
Och det tog en timma att få tillstånd att komma in.

Men nu har vi lämnat pengarna och fått kvitto på det. Ett kvitto som ska lämnas till grabben för att han sedan ska få tag på pengarna.

Rundgång, är ett bra ord.

Och här är den snygga personalen på Rest Center än en gång, den här gången fastnade alla på bild samtidigt.

En av grabbarna som numera går i skolan istället för att bo på gatan kom idag och frågade om lite hjälp med ett skolarbete. "Jo, jag har börjat läsa datakunskap".

Men det roliga i kråksången är att det inte finns en endaste dator på skolan till undervisningen.

Det blir lite som en guide vi en gång för länge sedan träffade:

"Jag känner till det här stället teoretiskt, men jag har aldrig varit här."

Här är en bra artikeln om situationen i Etiopien.
Att yttra sina åsikter lite för högt kan få stora konsekvenser. Etiopiens superstjärna Teddy Afro har bland annat erfarit det då han spenderat det senaste halvåret i fängelse och risken är stor att han får fortsätta med det för lång tid framöver. Officiellt är han anklagad för att ha kört ihjäl en gatukille, men närmare sanningen verkar det mer och mer som att anledningen är att han haft allt för mycket politiskt innehåll i sina sånger.

Det är fantastiskt roligt att börja om med nya grupper på Rest Center.

Men mitt i allt det är också detta det allra värsta mer arbetet; att välja ut grupper. Välja vilka som ska få vara med, vilka som inte får vara med.

För 50 stycken av 200 000. Det innebär att en hel del får ett negativt besked. En hel del människors hopp smulas sönder.

Det är inte roligt att stå där och meddela det att "tyvärr".

En del fylls med förakt mot oss. Hotar att döda oss. "Jag vill aldrig mer se er igen".

Trots att vi aldrig lovar något i förväg, tvärtom. Så bygger de ändå förväntningar och förhoppningar. För när man bott på gatan ett par år, då griper man även det minsta halmstrå av hopp. Vad som helst som kan göra saker bättre.

Och där syns vår ynklighet.

Vad säger man? "Du förstår, vi kan inte ta in fler än femtio stycken. Det finns inte budget för hur många som helst och sedan så måste vi kunna hålla en viss standard på undervisningen, maten och allt annat. Därför får du vänta och se om det går bättre en annan gång."

Vem vill höra det när det för deras del innebär "Hej. Du får bo kvar på gatan ett tag till. Lycka till."

Vi hade laddat för en bra dag igår.
Istället blev det som så ofta förr gällande denna kille, en historia om etiopisk byråkrati.

"Hovrätten" skickade ut kallelse till rättegången till fängelset som sedan ska stämpla den och skicka den vidare till första instansen, dvs "tingsrätten". Så skedde också förutom det att fängelset skickade kallelsen till fel tingsrätt och därmed dök ingen kille upp i rätten igår.
Han var nämligen kvar i fängelset 80 mil utan för Addis.

För ingen hade förstås hämtat honom eftersom papperna åkt fel vägar.

Och då fick vi också besked om att grabben inte alls är i Zwai, det ökända fängelset nästan fyrtio mil utanför Addis utan att han befinner sig i ett ännu ökändare fängelse åttio mil utanför Addis.
Det ställe dit de transporterade alla som var "besvärliga" under valet 05. Där det är lågland och mycket varmt, mycket malaria och mycket annat.

Hovrätten gav honom en ny tid nästa tisdag klockan 13.

Nu har vi kastat ut långkalsongerna, för andra gången.
Sommaren är här, för andra gången.
Regnperioden är slut, för andra gången.

Det är en befrielse.
Regn som kommer från fyra väderstreck samtidigt är inte roligt. Att kunna promenera till jobbet varje morgon istället för att stå gömd under att paraply och vänta på en buss, är däremot mycket behagligt.

Till veckan börjar det - äntligen.

Det har varit en nödvändig månad och planering och ordning är bra. Ja.
Men nu börjar det klia i fingrarna på oss allihopa. För vi har ett Rest Center. Utan gatukillar. Utan gatutjejer.
Fram till måndag.

Då smäller det. Femtio nya unga stjärnor.

Några av förändringarna som blir från förra "omgången":

- alla får innan de börjar genomgå en grundlig hälsokontroll för att se allmän status och identifiera ev. sjukdomar så som TBC, HIV, etc.
- ny undervisnings/läro-plan
- alla grupper får en egen klassföreståndare

Och det innebär bland annat att vi inte kommer att ha någon "egen" alphagrupp längre utan att vi kommer att undervisa alla grupper.

I SvD kan man idag läsa om att jordens befolkning spås öka till drygt 9 miljarder år 2050. Att Etiopien skulle stå för en av dunderökningarna genom att gå från 85 miljoner invånare till 183 miljoner.

Dags att drömma om pension eller mass-informations-kampanj om familjeplanering?

Okej :-) I besöksstatistiken så har antalet läsare per dygn ÖKAT de senaste dagarna, då vi inte skrivit något alls. Hmm ;-) Håller vi på att bli kända eller vad händer?

(okej: kanske dags att säga att det där med kändisskapet inte är vår seriösaste sida...)