streetlight

Planering i detta land betyder ungefär "riktlinjer hur det skulle kunna se ut om allt blir som man tänkt det".
Igår kväll kom vi hem från gatan kring halv tio-tiden och hann bara sätta oss i soffan och säga "nu har vi semester". (Semester = ledig lördag.)
En halv minut senare ringde telefonen och det var grabbarna i huset. En av dem var sjuk.
Ja. Det var inte annat att göra än att bege sig ut igen och åka och se efter hur killen mådde.
Det var ingen allvarlig sjukdom dock men vår "semester" vi vänta till långt efter midnatt innan den började och eftersom vi börjar vara till åldern komna så är vi helt överkörda idag. Det är inte som när man var ung :-)

Denna vecka har varit rätt så intensiv.
Den är också smått historisk eftersom det är första gången vi haft alpha varje dag en hel vecka. Det märktes igår både på "lärarana" (dvs oss) och på vår kära grupp att det var tämligen fullproppat.
Men otroligt nog så är närvaron i det närmaste 100% hittills fastän det innebär att de måste stiga upp på morgonen. (Vi börjar klockan nio.)
Det är en mycket bra grej ur det perspektivet att de då måste tänka lite på vad de gör kvällen innan.
Som en ovanligt ärlig kille beskrev det; "förr så tuggade jag [khat] och drack varje kväll, men nu så blir det bara fredag eftermiddag och helgerna".

Sedan finns de alltid de som säger efter fyra dagar att "förr så tuggade jag och drack jämt men sedan jag började alphan så är jag fri från alla beroenden".
Det betyder i verkligheten ungefär "jag skulle vilja sluta men jag vet inte hur det ska gå till".

Idag var det alphalektion på förmiddagen.
En lyckad lektion om relationer och framförallt konflikthantering. Vi pratade om att "tänka efter före", att försöka tänka "vad blir konsekvenserna" innan man gör saker, särskilt i situationer när man är arg eller oense.

Vi har också en ny översättare då vår kära Jera som varit med de tre tidigare kurserna  har fått så mycket annat jobb att hon helt enkelt inte hinner med oss. Vår nya är en kille i 35-årsåldern som är ny i WSG. Det funkar väldigt bra än så länge och han är otroligt engagerad och kommer hela tiden med ideér och förslag.

Vi har också haft personalträff med tillsammans med alla som arbetar på Rest Center. Gizachew [WSG-ledaren] gick igenom en hel del om vision, syfte, mål, strategi och annat och nu har vi alla fått i uppdrag att en månad framåt utarbeta Rest Centers mål, vision och strategi samt fördela ansvar och dela upp arbetet.

Idag har vi haft introduktion för nya alphagruppen.

Det är världens roligaste jobb att få starta en ny grupp och den här kommer att bli väldigt intressant. Alla som är med i gruppen har vi känt i ett halvår drygt och de är väldigt taggade för att komma någon vart med sina liv.

Imorgon är det muslimsk helgdag så på fredag är första riktiga lektionen.

Igår var vi ut på gatan.

En av killarna hade gett oss tre förslag som han ville vi skulle fundera över och ge svar om igår kväll, samt att en annan kille i söndags frågade om han fick vara med i nya alphagruppen.

Eftersom vi varken hade plats för någon fler i alphan eller kunde genomföra den andre killens förslag så tog vi ganska lång tid med var och en av dem. Först fick de berätta om sig själva och vi frågade en hel del frågor och sedan till slut försökte med konsten att säga nej rakt och tydligt men utan att såga dem vid fotknölarna.

I natt brann nästan hundra hus ned i en av alla kåkstäder i denna stad och gjorde tusen människor hemlösa. Läs mer om det i vår andra blogg.

Många lever under existensminimum i detta land.
Killen som brännskadade armen för ett tag sedan bor numera hos sin syster och hennes barn. Systern är arbetslös och försöker försörja sin familj genom lite ströjobb som hon ibland lyckas få tag på.
Senaste veckan har det varit kris då teffen (mjölet man gör injera av) tagit slut och de inte haft råd att köpa nytt. De behöver ungefär 25 kilo för en månad, och det kostar 125 birr.

Just nu är det mycket spännande som händer.
Vi planerar för fullt för alphan som startar nästa vecka och ett av förslagen är att vi skulle träffa gruppen veckodagarnas alla förmiddagar och ha undervisning, samtal och annat.
Det skulle innebära en hel del jobb men också mycket positivt eftersom det skulle bli mycket mer struktur, tydlighet och tid än vad vi haft åt de förra grupperna.
Än är inte allt klart än men det lutar åt att det blir något sådant.

Många som bor på gatan har en familj även om de inte haft kontakt med dem på flera år oftast. Anledningarna till att de lämnat familjen är oftast för att
# mamman dött
# pappan var alkoholist och slog dem
# väldigt fattig familj

Det är förstås inte så enkelt men vad som är mycket svårare att hantera är i de fall när de blivit ursparkade ur hemmet, när familjen klippt banden med dem och inte tvärtom.
Att som tonåring försöka hantera det och hitta en grund att stå på när man är helt rotlös och helt utan familj är inte enkelt.
Att våga tro på att man kan lita på människor, att inte alla vill dem illa, att livet faktiskt kan bli bra någongång... ja, allt sådant blir väldigt svårt.

Nu börjar grabbarna på gatan att "vakna".

Ikväll har vi haft samtal på löpande band och alla handlade om framtiden, om ideér och förslag på vad de vill göra för att kunna lämna gatan etc.

Fantastiskt när de kommer dit att "jag vill verkligen inte bo på gatan längre"-stadiet, för det är då det kan hända något. Det är då en förändring är möjlig. När de börjar komma med egna idéer och förslag.

En kille har bott på gatan 13 år, vilket är 2/3 av hans liv. Nu drömmer han om att gå praktisk yrkesutbildning och kunna flytta hem till sin pappa.

"jag vill verkligen inte bo på gatan längre" sa han ikväll.

Det tar tid att "väcka" dem på gatan. Vi har jobbat med detta gäng i ett halvår nu och träffat dem flera gånger per vecka men det är först på sistone som den där förändringen kunnat märkas, den där övergången från att leva totalt i nuet och strunta i allt till att börja reflektera och se sin situation och tänka att "så här vill jag inte leva". Det i kombination med att de får se någon av deras vänner lämna gatan gör att tankarna kommer igång.

Nu har vi en spännande tid framför oss med mycket jobb, pusslande och ordnande för att så många av dem som möjligt ska kunna förverkliga sina drömmar och lämna gatan på riktigt.

Igår slutade vår semester och arbetet drog i gång igen.
Första besöket på gatan på tio dagar blev det, och det var skönt att vara tillbaka.
I allt vi gör så kan man alltid drabbas av tvivel om det verkligen gör någon nytta och om vi verkligen är något annat än bara galna... men så fort vi kommer ut på gatan så får alla "varför" en förklaring, ett "därför".

När man kommer ifrån saker och ting så får man också lite överblick och nya perspektiv. Det har vi försökt använda till att se efter vad vi gör bra, vad vi kan göra bättre, vad vi inte borde göra alls och om vi behöver omprioritera.

I detta jobb är det lätt att slukas av sådant som är "emergency" istället för sådant som är "important".