fängelse
Ikväll fick vi besked att polisen tagit en av killarna i alphagruppen och att han nu satt i häkte och att han skulle till rätten imorgon. Att han kunde bli inne så länge som 18 månader.
De har tydligen gjort en lagändring ganska nyligt som innebär att man inte längre kan bli fri mot borgen vid lättare straff. Borgen brukar inte vara mycket alls, mest handla om att en person med ID-kort löser ut den straffade, ibland mot en mindre avgift på typ 300 birr. (250 kronor.)
Det är lite både och, att visa sig i sådana sammanhang som vit/utlänning. Ibland kan det gynna läget, ibland gör det saken värre. Så vi har pratat med våra arbetskamrater på Rest Center och lämnat över detta till dem till att börja med.
Det roliga i denna kråksång är att killen inte har begått något brott. Som alltid gäller det att inte vara på fel ställe vid fel tidpunkt.
hedetch
Vi bor i ett land där huvudspråket är världens tredje svåraste språk.
På gatan pratar vi bara amharinja eftersom ingen kan engelska, men vi använder fortfarande översättare när vi undervisar.
Vår egen teori är att det låter som svenska med finsk brytning ungefär, när vi pratar.
vatten
Ett mirakel som vi helt glömt bort att nämna är att vi numera lever lyxlivets goda dagar. Detta för att vattenledningarna är lagade och att det numera bara är att vrida på kranen så kommer det kallt eller varmt vatten, beroende på vad man önskar.
Som om inte det vore nog så har regnperioden också förvandlats till en enda jättelik dusch från ovan. Senaste dagarna har det inte regnat utan snarare har det varit som att tömma ut en ocean. På tio sekunder är man genomblöt och paraplyet fyller ingen funktion utan blir mer ett psykologiskt stöd.
kläder!
Mycket välbehövligt för är det något som vi numera kan säga på amharinja så är det "Just nu är förrådet slut men när vi får tag på kläder så ska du få."
Tack ska ni ha! Kläderna kommer att gå åt "som smör i solsken" vilket inte riktigt är så passande uttryck under regnperioden, men ändå :-)
på TV om tio år
Imorse var det dags för lite grupparbete på morgonens lektion.
Tre i varje grupp och så fick de först brainstorma lite kring vilka problem som finns i detta land och sedan valde de ut ett som de skulle fokusera på och komma med ett förslag på hur man kunde göra något åt det.
Det blev alltfrån det tämligen välkända problemet att människor bor på gatan, till korruption, khat-tuggande, osv.
Och som alltid så var de lysande och hade mycket konstruktivt att komma med.
"Vi ser framemot att se er på TV om tio år, när ni sitter i regeringen" blev sammanfattningen.
inga alternativ
Igår ringde telefonen (en signal, som alltid när gatukillar ringer eftersom de inte har några pengar) och i andra änden av luren var en okänd kille som helt enkelt frågade "Kan ni hjälpa mig?"
Ööh? Med vad?
Ja, han bodde förstås på gatan sedan flera år tillbaka, var fjorton år gammal osv. Har aldrig träffat oss men fått numret av en kompis som vi för ett tag sedan hjälpte när han var sjuk.
Vad säger man?
Svaret är förstås nej.
Vi har en lång kö av bara de som vi träffar i 'huvudgänget' vi arbetar med ute på gatan. Det finns ingen möjlighet att utöka skaran.
Så det blir att göra det vi kallar "såga vid fotknölarna". Om det inte finns en rimlig chans att person kommer att kunna få hjälp, hamna i någon av grupperna på Rest Center eller något annat, ja då är det bara att slänga sanningen i ansiktet på dem. Säga att "just nu har vi ingen möjlighet att hjälpa dig."
Det brukar inte vara så roligt att höra, inte så roligt att säga heller för den delen. Men det finns ju inga alternativ.
nästa steg
Nu är strategin för 2001 (2008/09) för Rest Center färdigskriven, redigerad och färdigskriven igen, så imorgon blir det att lämna in den och sedan är det bara att vänta på respons.
Spännande!
på fri fot
Lektionen om demokrati gick väldigt bra och än är vi på fri fot :-)
Och som de töntiga mormödrar vi är kan vi inte låta bli att än en gång skryta om grabbarna.
De kommer sannerligen att förändra detta land.
Vi diskuterade yttrandefrihet, för- och nackdelar med diktatur och demokrati och massa annat. Och de hade verkligen mycket att komma med vilket var glädjande.
kaffe på schemat
Filmen, vars trailer ni ser i inlägget nedan, handlar om kaffeodlare i Etiopien och deras kamp om att få rimligt betalt för sitt - fantastiska - kaffe. Eller krasst: hur vi i den rikare delen av världen helt enkelt ignorerar det mesta och fokuserar på att tjäna så mycket pengar som möjligt.
Grabbarna fick i uppdrag att se filmen och under tiden reflektera över vad de såg. Och de imponerade stort på oss under den efterföljande diskussionen. De såg möjligheter trots att filmen inte alls är särskilt positiv, särskilt inte om man är etiopier.
Se gärna filmen (den finns på nätet här) och förändra från ert håll genom att kräva mer än bara låga priser som konsumenter. Så ska vi jobba härifrån med att peppa människor att kliva fram och göra det som måste göras härifrån.
Black Gold - wake up and smell the coffee
demokrati
Imorgon är det demokrati på schemat för grabbarna.
"Visst vet ni om att ni kan hamna i fängelse om ni undervisar om sånt" sa en av våra arbetskamrater.
Ja. Om man hamnar i fängelse för att man undervisar om demokrati, vad säger det om ett land?
Fröken Ur
Här är det ju en annan tideräkning än vad vi är van vid i Sverige. Det gäller även klockan. Dygnet börjar klockan sju på morgonen och då är klockan ett. Så när man gör upp om en tid gäller det att komma ihåg att säga rätt. De är dock konsekventa, så om man säger tiden på amharinja så är det etiopisk tid som gäller, säger man det på engelska så är det "vår" tid.
I lördags hade Erika gjort upp med tre gatukillar att komma till Rest Center klockan 10 (klockan 4 etiopisk tid) på förmiddagen för att få sina sår omlagda. Två av killarna kom, och var i tid. Den tredje dök inte upp, vilket var lite förvånande eftersom han brukar vara i tid.
Ikväll kom svaret: Han hade kommit dit klockan fyra på eftermiddagen. "Du sa ju att vi skulle träffas klockan 10" sa han. Och det betyder, översatt till vår tid, som sagt klockan fyra.
Det gäller att inte vara förvirrad.
sim
Ett litet mirakel i vår värld är att vi äntligen, efter nästan ett halvårs väntan, har fått tag på ett till sim-kort. De har haft tillverknings- och försäljningsstopp i 6 månader men häromveckan började telebolaget till slut att sälja igen. Så nu kan vi kommunicera med varandra igen.
förbjudet
Ikväll på gatan kom de dit och sjasade iväg grabbarna. Det var förbjudet att vara där de var. (Det är alltid förbjudet för gatukillar att vara där de är.)
Vi ignorerade dem och fortsatte våra samtal med grabbarna. De blängde surt på oss men visste inte riktigt hur de skulle hantera oss så de gick efter en stund.
Det finns förstås lika många sorters poliser som det finns poliser, en del är ganska snälla och andra är helt svart i ögonen och omöjliga att föra ett samtal med. De har liksom sin linje helt klar och den är odiskutabel. Människor på gatan är utan värde.
mat på söndag
Varje söndag har vi sedan drygt ett år tillbaka haft med oss mat ut på gatan. Detta för att söndagar är "den svarta dagen", då de allt som oftast inte får någon mat alls under hela dygnet.
Fler och fler får förstås reda på detta, de tar med sig sina vänner och för varje söndag har antalet ökat. Från 10-15 stycken från början till att nu vara 50-60 stycken. Vi är begränsade, dels för att vi inte har någon bil utan tar med oss allt i lokalbussen men också för att vi inte orkar bära hur mycket som helst. Så vi har haft kapacitet att ta med mat till 25 stycken ungefär.
Förra söndagen bestämde sig grabbarna på eget initiativ att "hädanefter så kommer ni själv. Utan mat".
Vi förstod inte riktigt vad vi hörde; Ber de oss att inte ta med oss mat?
Så de förklarade att "Det räcker ändå inte så att någon blir mätt längre. Det är så många vi ska dela med och vi blir bara ovänner av att bråka om vem som ska få. Det är bättre ni kommer utan."
Ett bevis på hur små vi är. Eller hur stora problemen är.
Nytt år, igen.
Vi har tillsammans med en kollega på Rest Center arbetat på en strategi för det nya året, hur arbetet ska se ut och vara upplagt.
Till veckan ska vi redovisa detta och se vad vi får för gehör hos de andra.
Vi hoppas förstås att det ska gå vägen. Det skulle bland annat innebära en gemensam "läroplan" för alla grupper på Rest Center med utgångspunkt från alphakursen.
Eleverna smartare än sina lärare...
Under hela veckan som varit har alphagruppen haft olika praktiska övningar. Träna sig i att uttrycka sig, prata inför folk, säga sin åsikt, förklara, motivera, spela teater. Vi har inte haft en enda föreläsning för dem.
Och det är stor skillnad, nu och jämfört med i mars då de började.
Nu har de lärt sig att det finns en tanke med det mesta och de börjar försöka räkna ut det själv innan vi har sagt det.
Efter en lektion häromveckan då vi lekt stafettlekar så frågade vi: "varför tror ni vi har gjort det här?"
Svaren var mycket väl eftertänkta om att "det är bra att träna sig jobba tillsammans" och "det stärker gemenskapen" osv.
Vi stod där som fån och förklarade att "eeh, jo, tanken var att vi skulle ha lite roligt och släppa allt för en stund" :-)
på schemat: bild
Så här såg det ut på lektionen i morse.
Grabbarna fick leka reklambyrå och jobba två och två med att göra en reklamaffisch för precis vad de ville. Det blev i slutändan alltfrån att släppa förbi fotgängare vid övergångsställen till deras egna, påhittade företag som sålde mobiltelefoner, hus och allt möjligt.
Vissa av "lärarna" kunde förstås inte låta bli att göra en liten propaganda-affisch för HIV.
självrannsakan.
Och imorgon ska vi gå igenom vad det innebär med självrannsakan eftersom det för deras del ofta tolkas som "titta på dig själv och se hur dålig du är." Och sedan stannar de där och känner sig värdelösa. Och det är inte riktigt poängen vi är ute efter.
Det är ganska tuffa lektioner och ofta får de "hemläxor" som innebär att de får något att fundera på gällande dem själva och ta med sig till nästa lektion. För att det inte ska bli för tungt och för att ha koll på om de hänger med brukar vi varva "föredragslektionerna" med samtal och gruppdiskussioner där de får vara dem som står för snacket och vi får en hum om hur mycket de förstått av undervisningen.
att betala hyra eller att inte betala hyra.
Grabbarna som bodde i Boys Home för ett halvår sen har, de som inte ännu är färdiga med skolan, flyttat till eget boende. De får pengar varje månad som täcker hyra, mat och transportkostnader.
Det är dock inte så lätt att lära sig begreppet hushållsekonomi när man ägnat hela sitt liv till att försöka överleva dagen och aldrig kunnat planera en vecka eller månad framåt.
Så vad som ofta händer är helt enkelt att de kommer och ber om mer pengar innan månaden har tagit slut.
Senaste fallet har handlat om en kille som helt enkelt inte betalat månadens hushyra. "Ge mig pengar så jag kan betala den!"
Men har får inga pengar. Det skulle innebära samma visa igen om en månad.
Istället får killen ifråga avnjuta en privatlektion i "Hushållsekonomi".
Först fick han berätta alla sina utgifter per månad och när de räknats samman så visade de sig vara mer än dubbelt så mycket som "månadspengen".
"Då måste du antingen dra ner på utgifterna eller skaffa dig ett jobb så du har råd att leva så." (Inte så populärt.)
- Men vad ska jag säga till hyresvärden då?
- Du skulle ju kunna berätta sanningen.
- Nej, det går inte.
- varför inte det?
Dagen efter kommer han tillbaka:
- Jag sa att hon skulle få pengar om tre dagar.
- Jaha? Men du får ju inte pengar igen förrän om två veckor?
- eeh. joo. meen...
- Hur har du tänkt lösa det här då?
- jag vet inte.
- Du kommer inte att få några pengar av oss, bara så du vet det.
Sedan, förstås, en rad anklagelser:
- Ni vill att jag ska hamna på gatan igen!
- Nej, men vill du fortsätta så här? Vara stressad och orolig varje månad för att du inte har tillräckligt med pengar och alltid är skyldig någon pengar?
- neej.
- nä, då så. Då måste du lära det hur det fungerar.
Bäst var ursäkten - när det blev för jobbigt - att "Ni fattar inte hur det fungerar i den här kulturen, hur det funkar att hyra en bostad".
Varvid vi argumenterade med att det råder en universiell sanning som säger att "Om du hyr ett hus eller en lägenhet så ska du betala hyran. Gör du inte det blir du vräkt. Vad mer behöver vi veta om det här?"
Ja. Så nu har han tuffa men sannolikt lärorika veckor.
Han verkar dessutom ha en hygglig hyresvärd som inte kastar ut honom.
Vi är väl kanske inte "Månadens Favoriter" men det är sånt man får räkna med.
vardagen.
Det kräver mycket mer energi och sliter mycket mer på oss att vara där nu än jämfört med den varmaste tiden under torrperioden.
Precis alla är i behov av hjälp och insatser.
En handikappad ung kille har blivit av med sin skoputsarlåda sedan någon stal den från honom. Han skulle så gärna vilja ha en ny så att han kan fortsätta arbeta och ha en inkomst.
En HIV-positiv kvinna i tjugoårsåldern kom med sin femårige son (som ser ut som 2½ i storleken) och var orolig för att han verkade lite sjuk. Han har bott hela sitt liv på gatan och efter bara en snabb anblick på pojken så syns det hur understimulerad och undernärd han är, trots att modern uppenbarligen ger honom det mesta av maten de får tag på.
En annan ung kille håller på att bokstavligen supa ihjäl sig. Han har i det närmaste sluta äta och lever istället på alkohol och marijuana.
Och så fortsätter det.
Och där står vi. Aldrig med tillräckligt av något.
helan och halvan
Vi brukar hävda att vi är varandras motsatser och är så olika varandra som man bara kan bli. En del tror inte riktigt på det men här kommer ett tydligt bevis:
För att orka med jobbet så måste man hitta något som ger energi och något sätt att ta hand om sig själv litegrann och göra något som är roligt. Av den anledning så har Josse börjat ta danslektioner och Erika ska (om de nu inte lägger ner kursen) börja läsa Statsvetenskap på distans från Sverige.