streetlight

Nu har vi äntligen fått vårt kontor på Rest Center. Eftersom vi är svenskar och särskilt en av oss har en hel del erfarenhet av att snickra, måla och joxa med lister så föll det sig naturligt att vi inte riktigt tyckte det var så snyggt med att de bara målat över de värsta fläckarna på väggarna och att allt sken i en läskig, kritvit färg med många olika former och tjocklek.
Så vi tänkte att "vi gör om".
Vi gick tillbaka till våra rötter och lät temat vara "kvarnåsen". Väggarna skulle målas i off-white och sedan en fondvägg i en snygg blågrön nyans.
Väl på färgbutiken insåg vi dock att vi fortfarande var i Etiopien och att den färgkarta som finns i Sverige här är begränsad till ungefär 24 färger.
"Kan ni inte blanda två färger?"
"Det går absolut inte" blev svaret.
Så vår blå-färg gick upp i rök och istället tänkte vi att "olivgrön" var snygg.
Den fanns inte heller.
Då valde vi en annan nyans.
Den fanns inte heller.
Så till slut fick vi nöja oss med tall-grön, som vi ansåg var det mest kvarnåsiska vi kunde hitta.

Hur som helst så har vi nu spenderat hela eftermiddagen med att måla om dessa väggar. Vi fick en hel del konstiga blickar och frågor när vi satte tejp runt om fondväggen för att linjerna skulle bli raka och färgen inte hoppa över på det vita.
Om du haft äran att se väggar målas här så vet du att tejp förekommer aldrig, inte ens när man målar fönsterlister.

Men slutresultatet blev riktigt bra och har ni tur (dvs att vi kommer ihåg att ladda kamerabatterierna) så ska ni få skåda slutresultatet här!

Gatu-hunden [som var sjuk i söndags] lever och mår mycket bättre. Igår åt hon och viftade på svansen, och killen var nöjd.
Så vi blir iallafall inte skyldiga till att passivt ha dödat en hund.

Men de kan också vara otroligt charmiga ibland, kottarna.
En av dem har döpt sin förmodade mask i magen till "Kristina" efter Erika.
En annan av killarna skulle prompt få pengar för att ta en av deras gatuhundar till en veterinär.
"För jag tycker ju så mycket om den här hunden" säger han och lutar huvudet lite på sned.
En viss stålsättning krävs. "Vi är inte här för att hjälpa gatu-hundar"-påminnelse.
Så... vi avvaktar till på tisdag och ser hur hunden mår då.
Han går motvilligt med på det men försöker ändå övertyga oss om att hunden kanske är död då...

Så har det varit påskdagen idag. Den stora ätar-dagen, då den femtio dagar långa fastan bryts och det slaktas mängder med får och kycklingar.
Vi åt också kyckling, närmare bestämt "dorowott", tillsammans med några av grabbarna.

Igår kväll gjorde vi ett tradtionsenligt besök i ortodoxa kyrkan. Påsken är den största högtiden här och då håller man en lång gudstjänst i alla ortodoxa kyrkor. Den slutar tre på natten och då bryts också fastan. Många tar med sig madrasser eller mattor och sover över i eller utanför kyrkan.
Vi sov inte över dock, utan begav oss hemåt vid halv-tolv tiden.

Idag var sista lektionen i temat HIV/AIDS/Sex och samlevnad.
Vanligt när man pratar om HIV och prevention är att man nämner "ABC" dvs
Abstain (avhållsamhet)
Be faithful (var trogen)
Condom (använd kondom)

och sedan är "D" konsekvensen om man inte följer något av alternativen. D står för "Death" dvs död.
Det är ingen nyhet i denna värld att de två första alternativen är väldigt svåra att följa för många.
Så vi pratade en hel del om det och sedan avslutades lektionen med kondom-utdelning och med uppmaningen att "det är du som är ansvarig för ditt liv".

Idag var temat "HIV" för alpha-lektionen.
Alla grupperna har reagerat precis likadant när ämnet tagits upp. "Vi vet redan allt!" "Måste vi prata om det..."
Så även denna grupp :-)
Självklart måste vi ändå prata om det, för alla vet vad det är och hur man skyddar sig från det och ändå så säger statistiken att antalet fall inte minskar.
Det gäller att inte bara veta utan också agera därefter.
Enkel matematik: I Afrika söder om Sahara fanns 2005 ungefär 26 miljoner HIV-positiva. Om de då sprider smittan vidare till en person vardera så blir det 52 miljoner HIV-positiva.
Så idag fick de berätta/undervisa om vad de visste, vilket var ganska mycket. Sedan, i slutet av lektionen, fick de varsitt papper och en penna för att anonymt skriva ner alla frågor de hade om ämnet "sex och samlevnad".
Först blev de helt chockade. "Vad säger hon?". Sedan, när de började fundera, så insåg de att de hade en hel del frågor.

Det är inget ämne man pratar överdrivet mycket om här, tvärtom, men det är en mycket viktig grej både när det gäller HIV, önskade graviditeter (och därmed en ny generation gatubarn) samt våldtäkter (som är vanligt förekommande på gatan).

Sedan ett par veckor har söndagsfrukosten ute på gatan blivit utbytt mot söndagsmiddag. Vi gör "baguetter" med ris-, pasta- eller injeraröra och styckförpackar i plastfolie.
Att de får "egen" mat är en fröjd för oss. Då sitter de nämligen alla i lugn och ro och äter och pratar. I vanliga fall, när de får rester från restauranger hälls de ut över en kartongbit och de samlas tio-femton stycken runt den och inom mindre än en minut är kartongbiten rensad från mat.

Humöret är det dock inget fel på.
Den av oss utan brutet käkben tar också alla chanser som ges att komma på nya smeknamn på den med brutet käkben.
Kommunikationen fungerar mest via papper och penna, ja-och nejfrågor, grymtningar och något oförståeligt teckenspråk där både svenska, engelska och amharinja ingår.

Vi kört ganska hårt med alphagruppen. Varvar det vanliga alphaprogrammet med annan undervisning. Idag fortsatte vi på temat "relation med sig själv" och allt syftar till att visa på verkligheten men också visa att de själva har mycket större makt över sina liv än de själva tror.
Vi "pushar" oss själva också genom att inte vika från de svåra ämnena utan försöka ta upp saker precis som de är. Det är alltid frestande att skyla över det faktum att de bor på gatan och att livet är mest bara eländigt. Men nu drar vi det ännu längre än vad vi gjort med de tidigare grupperna när det gäller att verkligen prata om verkligheten.

Idag var saken att "förlåta och gå vidare", att inte fastna i forna misstag utan tänka framåt. Att sätta upp realisitiska mål som man faktiskt kan uppnå även om det behöver lite tid. ("Jag ska bo på Sheraton om en vecka" är inte realistiskt kom vi fram till). [Här säger många "idag ska jag sluta tugga, dricka, röka...etc och sedan går det fem timmar och så är de tillbaka i samma mönster. Eller; "jag vill förändra mitt liv" Hur? "Jag vet inte".]
Sedan; att inte vara ett offer. Aldrig, aldrig. aldrig.
De är ju offer, men får inte se sig som sådana. "För då förlorar ni makten över era liv".

Efter alphalektionen var det dags för personalmöte för alla på Rest Center.
Efter en dryg timmes livliga diskussioner så lyckades vi till slut enas om en gemensam vision för arbetet på Rest Center.
Diskussionerna var främst vart fokuset skulle ligga; om det var att fokusera på problemen (dvs att människor bor på gatan) eller att fokusera på möjligheterna (dvs vad människor på gatan skulle kunna bli).
Vi propagerade för det senare alternativet och till slut efter många inlägg i debatten så enades vi om en gemensam vision som fokuserar på möjligheterna.
Kulturen i Etiopien är inte direkt överflödig på öppna diskussioner, utan de flesta finner sig i det mesta utan att protestera.
Därför är det väldigt positivt att alla i gruppen pratade och att det är OK att man inte behöver vara överrens direkt utan att det finns utrymme för diskussioner för och emot.

Idag hade vi alpha på förmiddagen. Om den allra viktigaste relationen; den med dig själv. Vi pratade om problemen med att bo på gatan, hur man ändå kan försöka ta bra beslut, att man måste ha ett mål och något att sträva mot även om det ser mörkt ut idag.
I detta land är det lätt att parkera och säga "Om Gud vill" eller liknande. Men man tar inte så mycket ansvar själv.
Så vi pratade om att vi alla har ansvar för våra liv och frågade också dem vad de tänkte om att Gud gett dem ansvaret över deras eget liv.
En kille svarade; "det innebär att veta vart man kommer i från, vart man är idag och vart man är på väg."